Billy Boy Arnold
Billy Boy Arnold | |
Fotografi av Ronald Weinstock | |
| Verkeleg namn | William Arnold |
| Fødd | 16. september 1935 (83 år) Chicago, Illinois, USA |
| Instrument | Munnspel, Gitar, vokal |
| Sjanger | Chicago blues, Rhythm and blues |
| Aktive år | 1952 til i dag |
| Yrke | songar, musikar, låtskrivar |
William «Billy Boy» Arnold (fødd 16. september 1935)[1] er ein USA-amerikansk blues-munnspelspelar, songar og låtskrivar.
Innhaldsliste
1 Biografi
2 Diskografi
2.1 Studioalbum
2.2 Konsertalbum
2.3 Samlealbum
3 Kjelder
4 Bakgrunnsstoff
Biografi |
Billy Boy Arnold på International Jazz Festival i Wellington i 2006.
Arnold var fødd i Chicago og byrja å spele munnspel som barn, og i 1948 fekk han formelt opplæring frå naboen John Lee «Sonny Boy» Williamson, kort tid før Williamson døydde. Arnold debuterte som plateartist i 1952 med «Hello Stranger» for Cool, og plateselskapet gav han kallenamnet «Billy Boy».[1]
Tidleg i 1950-åra slo han seg saman med gatemusikaren Bo Diddley og spelte munnspel 2. mars 1955 på innspelinga av Bo Diddley-songen «I'm a Man» for Checker Records.[1] Same dagen som Bo Diddley-innspelinga spelte Billy Boy inn den sjølvskrivne «You Got to Love Me» som ikkje kom ut før plateboksen Chess Blues 1947-1967 i 1992.[2]
Arnold signerte ein solokontrakt med Vee-Jay Records og spelte inn originalane til «I Wish You Would» og «I Ain’t Got You».[3] Begge vart seinare spelte inn av The Yardbirds.[3] «I Wish You Would» vart òg spelt inn av David Bowie på albumet Pin Ups i 1973 og av Sweet i 1982 på albumet Identity Crisis.
Seint i 1950-åra fortsette Arnold å spele i Chicago og i 1963 spelte han inn albumet More Blues From The South Side for Prestige, men karrieren stagnerte og han starta ein parallell karriere so bussjåfør og seinare tilsynsførar.[1]
I 1970-åra hadde Arnold byrja å spele att på festivalar i Europa. Han spelte inn ei innspeling for BBC Radio 1 og John Peel den 5. oktober 1977. Han spelte i 1997 inn songar for det som vart albumet Catfish i 1999 i London med Tony McPhee og The Groundhogs.
Diskografi |
Studioalbum |
More Blues On The South Side (Prestige, 1964)
Kings Of Chicago Blues Vol. 3 (Vogue, 1973)
Blow The Back Off It (Red Lightnin', 1975)
Checkin' It Out (Red Lightnin', 1979)
Ten Million Dollars (Blue Phoenix, 1984)
Back Where I Belong (Alligator, 1993)
Eldorado Cadillac (Alligator, 1995)
Boogie 'n' Shuffle (Stony Plain, 2001)
Consolidated Mojo (Electro-Fi, 2005)
Billy Boy Arnold Sings Sonny Boy (Electro-Fi, 2008)
Billy Boy Arnold Sings Big Bill Broonzy (Electro-Fi, 2012)
The Blues Soul Of Billy Boy Arnold (Stony Plain, 2014)
Konsertalbum |
Live At The Venue 1990 (Catfish, 2000)
Samlealbum |
Crying And Pleading (Charly, 1980)
Goin' To Chicago (Testament, 1995)
Catfish (Catfish, 1999)
Kjelder |
Denne artikkelen bygger på «Billy Boy Arnold» frå Wikipedia på engelsk, den 10. juli 2017.
Wikipedia på engelsk oppgav desse kjeldene:
↑ 1,01,11,21,3 Allmusic biography
↑ Chess Blues 1947-1967 (CD liner). various artists. USA: Chess/MCA Records. 1992. CHD4-9340.
↑ 3,03,1 Russell, Tony (1997). The Blues - From Robert Johnson to Robert Cray. Dubai: Carlton Books Limited. s. 89. ISBN 1-85868-255-X.
Bakgrunnsstoff |
- Intervju med Richie Unterberger
Arnold på Allmusic
|